2010
Ett händelserikt år, på alla sätt och vis. Det har hänt mycket, både roligt och tråkigt.
2010, ett år jag aldrig glömmer utav många anledningar. Hela mitt liv har förändrats under året gång och jag har hittat min plats. Jag kan inte påstå att vägen hit har vart en dans på rosor och att det inte vart en hel del tårar på vägen, men samtidigt har jag lärt mig så otroligt mycket som jag alltid kommer bära med mig.
Trots ålder, så slutar man aldrig förvånas och jag tror heller inte att man kommer kunna undvika saker som sker hur mycket man än vill. Ödet, det är vad jag tror på och "allt kommer tillbaka" lever jag efter.
Ett tag kändes det som att jag aldrig skulle resa mig och klara ut saker och ting, men allt går om man vill. Dessutom är det bevisat att man aldrig är ensam, även hur mycket det känns som det. Jag fick lära mig att leva utan, jag fick lära mig att man får stå för sina misstag och jag jag fick dessutom lära mig att man absolut inte känner människor så bra som man tror.
Idag vet jag att jag skulle gjort saker och ting annorlunda, men det är alltid lätt att vara efterklok. Hur som helst, jag har lärt mig så mycket utav hela denna grejen.
Något annat som gjort detta året till ett fantastiskt år och ett helt otroligt avslut på "andra halvlek" utav året, är bebisen i magen. Det finns inga ord som kan beskriva lyckan jag känner. Det är ett helt nytt kapitel i livet som sätter fart och jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara såhär bra. Jag delar lyckan med de vänner jag har kvar, med den jag älskar mest av allt och min fantastiska familj. Jag hade aldrig kunnat önska mig mer!
Att jag skulle bli så "vuxen" på bara några månader hade jag aldrig kunnat drömma om, inte för att jag klagar. Det är numera ett helt hus att sköta om och helt andra värderingar och prioriteringar som gäller i livet, men jag är nöjd och jag trivs med mig själv precis som det är.
En vacker dag kommer jag våga sätta de sista pusselbitarna på plats och då kommer jag också vara beredd på det jag får, antigen förlåtelse eller ratad. Det är inget jag klarar nu och då är det bättre att jag väntar.
Jag har vuxit som person och jag har blivit så mycket starkare och tror mer på mig själv nu än någonsin och det har jag mina närmasta att tacka för, de har gett mig viljan och styrkan att klara mig igenom saker och ting. Jag är så tacksam för det jag har.
2011 är snart här och jag välkomnar det med öppna armar, det kommer bli ett underbart år på alla sätt och vis, det är jag säker på.
2010, ett år jag aldrig glömmer utav många anledningar. Hela mitt liv har förändrats under året gång och jag har hittat min plats. Jag kan inte påstå att vägen hit har vart en dans på rosor och att det inte vart en hel del tårar på vägen, men samtidigt har jag lärt mig så otroligt mycket som jag alltid kommer bära med mig.
Trots ålder, så slutar man aldrig förvånas och jag tror heller inte att man kommer kunna undvika saker som sker hur mycket man än vill. Ödet, det är vad jag tror på och "allt kommer tillbaka" lever jag efter.
Ett tag kändes det som att jag aldrig skulle resa mig och klara ut saker och ting, men allt går om man vill. Dessutom är det bevisat att man aldrig är ensam, även hur mycket det känns som det. Jag fick lära mig att leva utan, jag fick lära mig att man får stå för sina misstag och jag jag fick dessutom lära mig att man absolut inte känner människor så bra som man tror.
Idag vet jag att jag skulle gjort saker och ting annorlunda, men det är alltid lätt att vara efterklok. Hur som helst, jag har lärt mig så mycket utav hela denna grejen.
Något annat som gjort detta året till ett fantastiskt år och ett helt otroligt avslut på "andra halvlek" utav året, är bebisen i magen. Det finns inga ord som kan beskriva lyckan jag känner. Det är ett helt nytt kapitel i livet som sätter fart och jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara såhär bra. Jag delar lyckan med de vänner jag har kvar, med den jag älskar mest av allt och min fantastiska familj. Jag hade aldrig kunnat önska mig mer!
Att jag skulle bli så "vuxen" på bara några månader hade jag aldrig kunnat drömma om, inte för att jag klagar. Det är numera ett helt hus att sköta om och helt andra värderingar och prioriteringar som gäller i livet, men jag är nöjd och jag trivs med mig själv precis som det är.
En vacker dag kommer jag våga sätta de sista pusselbitarna på plats och då kommer jag också vara beredd på det jag får, antigen förlåtelse eller ratad. Det är inget jag klarar nu och då är det bättre att jag väntar.
Jag har vuxit som person och jag har blivit så mycket starkare och tror mer på mig själv nu än någonsin och det har jag mina närmasta att tacka för, de har gett mig viljan och styrkan att klara mig igenom saker och ting. Jag är så tacksam för det jag har.
2011 är snart här och jag välkomnar det med öppna armar, det kommer bli ett underbart år på alla sätt och vis, det är jag säker på.
Kommentarer
Trackback
