Livet i lådor

Det är något med att packa ner sitt liv i lådor, det känns konstigt.
I denna lägenheten skapade jag & robin vårt liv tillsammans,
det var med denna lägenheten vi bestämde oss för att leva ihop, jag & han.
Här finns våra fina minnen och de passerade snart 1 och ett halvt år vi bott här.
Plötsligt ska man packa ner allt det i fula "flyttlådor", haha.
Fast jag vet ju att det som komma skall, kommer bli minst lika bra.
Nu är det inte längre en lägenhet vi skapar något fint i, utan vårt egna hus.
Det är stort och på något vis gör det mig lite nervös och rädd, är jag så vuxen nu?
Nja, det är jag förmodligen inte, men det känns ändå helt okej.

Det är ju detta vi vill och så länge vi gör det tillsammans så blir det bra.
Jag får väl återgå till min nerpackning och låta vemodet rusa genom kroppen.



Notis: Vilket töntigt inlägg.

RSS 2.0