Livet som mamma

Jag känner mig tom, samtidigt som jag har tusen miljoner tankar som bubblar inom mig. Jag vet inte om jag egentligen bara vill slänga iväg varenda en och bara skita i allt eller om jag har orken och krafterna till att ta tag i allt och lösa saker och ting. Ibland kommer det små "ångest-attacker" och jag börjar fundera på vafan jag gjort för att få det såhär och ibland bara jag ler och känner mig knasigt lycklig. Det är otroligt konstigt och en obehaglig känsla.

Jag kan ofta tänka på vad det ska bli av mig, vad jag ska göra och vad jag egentligen är bra på. Jag vet inte vad jag vill syssla med i framtiden, jag vet inte vart jag vill bosätta mig och jag vet definitivt inte hur jag ska börja reda upp allt från noll. Som ni kanske märker så är jag väldigt förvirrad just nu och det antar jag att man får lov att vara ibland, det känns bara så frustrerande.

Dock så tror jag att det kan vara väldigt nyttigt för mig att få dessa "tanke-ställare" ibland emellanåt, för att liksom styra upp saker lite och kanske till och med börja ryka i några trådar. Vi får väl se vart vägen leder mig och alla dessa vägskäl som kommer längs livet och man tivngas välja, ah jag tror att de är bra. Jag tror på något vis att de val man gör, sätter punkt för det som vart och är början på något nytt. Oavsett det gäller jobb, vardagen, vännerna eller familjen.

Förmodligen så kommer allt lösa sig och troligtvis kommer jag finna min väg, kanske inte just nu bara. Det kanske inte är meningen att jag ska göra det nu, jag kanske bara ska vara lite "osäker" ett tag till. Det är nog inte dags för mig att bli "fixad" ännu, jag är inte tillräckligt trasig.


Det blev lite väl djupt nu känner jag, man behöver nog skriva av sig ibland. Med detta säger jag god natt & sov så gott. Nu ska jag sova, upp och jobba i morgon. Puss!