Livet som mamma

Klockan är strax halv ett och här sitter jag, precis som vanligt och skriver blogg, funderar över livet och vad man kunde gjort annorlunda. Jag kommer aldrig fram till något vettigt egentligen, men jag tror djupt inom mig någonstans att man gör allt av en anledning, det finns en väg vald för varje individ och omedvetet följer man denna väg. Kan inte se det på något annat sätt. Man ska inte ångra saker man gjort, det tycker jag inte, utan det är en ny lärdom varje gång man gör något, bra som dåligt. Det är nog bättre att ångra det man gjorde än det man aldrig gjorde, jag tycker inte man ska sitta där som gammal och tänka "Varför gjorde jag inte så, vad hade hänt om jag gjort så istället?" osv. Man ska stå för sina val här i livet, ta konsekvenserna för det man gör dåligt och ta åt sig den beröm man förtjänar när man gör något bra. Ångesten är något man alltid kommer få leva med, den kommer följa med hela livet och är en "trogen" vän oavsett om man vill det eller inte, för hur man än försöker, hur man än väljer så blir det någon gång fel.

Jag skulle vilja ställa mig och skrika ut allt det jag känner inombords, för det skulle jag behöva. Men sedan inser jag att det förmodligen skulle göra mer skada än nytta, både för mig själv och andra. Jag är inte ute efter att såra någon på något sätt, men ibland gör allt så himla ont. När man ser något som betyder så mycket glida så långt ifrån, när man tappar greppet om allt som verkligen alltid gett en mening till att andas och när man ser de personer man alltid litat på försvinna sakta, vad ska man göra då? Jag vet inte om det finns något man själv kunde gjort annorlunda, det finns det säkert om jag tänker efter, men ska man behöva kämpa för att få ha kvar det verkligen, vänskap, kärlek och allt det där, det är ju något som tillhör livet och inget man ska behöva kämpa för, eller? Jag kommer aldrig någonsin ta det jag har förgivet, men jag tycker heller inte att man ska behöva kämpa, må dåligt osv för att få ha det kvar hos sig.

Vänner kommer alltid komma och gå genom livet, men jag vet en sak utav erfarenhet, de äkta vännerna stannar alltid kvar, de vänder aldrig ryggen till och de är ärliga. De kommer alltid älska en för vad man verkligen är, för vilka val man än väljer och de kommer alltid stå vid ens sida när det är som tyngst. Torka tårarna, skratta när lyckan kommer och bara vara, det är ju så riktiga vänner gör. Man kommer få många insikter genom livet, det vet jag, för så många jag fått hittills är inte ens början och det är väl bra, man lär ju sig.
Glöm aldrig av dina riktiga vänner, glöm aldrig av vilka som fanns där när du mådde som sämst, glöm aldrig vilka som skulle gå genom eld och vatten för att se dig lycklig, för en vacker dag kommer du inse hur mycket just denna/dessa personer betydde och betyder för dig och ditt liv.

Jag vill tacka mina gammla och nya vänner, mina ex och min pojkvän, min familj och mina ovänner, för trots allt så är det ni som gjort mig till den jag är idag. Det är genom lycka, tårar, sorg, börda, smärta och allt annat, som ni fått mig till den person jag är idag. Jag har lärt mig så mycket genom dessa år och jag har blivit formad efter er och efter vad jag tål och kan hantera. Jag skulle vilja se mig själv som en stark person idag, jag har vilja, jag har styrka och framförallt så är jag en ödmjuk person, jag bryr mig mycket om andra och det är ju så jag är uppfostrad. Alla har en gräns och ibland kan det gränsen bli korsad och det är då man behöver hjälp, det är då man hämtar styrkan som man själv inte har från de personer som gjort en stark. Allt som sagts och gjorts har fått mig att inse nya saker i livet, allt blir inte alltid som man tänkt sig, man får inte alltid det man vill och man kan inte begära hur mycket som helst från andra.

Att jag har fått gå igenom mycket i mitt liv, både som liten och nu har gjort mig till en mycket starkare och bättre människa än jag någonsin kunnat tänka mig. För hur det än är, så vet jag med mig själv att jag ställer alltid upp, jag har alltid funnits där för mina vänner och familj och jag vet vad som är rätt och fel. Det är klart man gör sina misstag, det gör alla människor, men att lära sig att ta konsekvenserna för dom är det viktigaste utav allt. Jag har aldrig någonsin sagt eller kommer aldrig säga att jag är perfekt på något sätt, för det är jag inte, det är inte du heller, i mina ögon är ingen människa perfekt och det är det som gör världen så unik.

Jag vet egentligen inte vad jag ville få sagt med detta inlägget och det kanske blev lite rörigt här och var, men orkar du läsa så gör du, annars inte :) Jag behövde få skriva av mig lite, har så mycket att tänka på annars, en börda mindre.


En sak till, ta vara på det ni har idag, man vet aldrig när det är försent!