Livet som mamma

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ärligt talat så förstår jag inte hur vissa människor tänker, om de ens tänker alls? Det är ju frågan.  Så trött på all falskhet och allt "spel" som är hela tiden, vafan kör med öppna kort istället. Det gjorde jag igår och jag fick sagt vad jag kände och tyckte till de personer som behövde höra det, känns skönt idag och jag bryr mig inte ett skit om vad ni tycker nu. Dessutom lever jag mitt liv tillsammans med vem jag vill, vare sig ni tycker om honom eller inte, det skiter jag i.


Lite aggresioner där ja, måste få ut det känner jag bara. Nu ska jag kolla på oth!



att du är min räcker