Livet som mamma

Just nu vill jag helst av allt bara lägga mig ner och skrika, gråta och bara vara jag, har en riktigt jobbig "Alexandra-tänkar-dag" och de dagarna är plågsamma. Vet egentligen inte varför, allt är ju bra nu, så bra det kan bli iaf, tror jag. Det är väl för mycket som snurrar runt på samma gång och jag vet nog varken ut eller in just nu. Sömnen är dålig också, så kanske beror det lite på det med, jag vet inte och att inte veta är värst av allt. För hade jag haft en aning om varför jag känner som jag gör nu så hade allt vart mycket lättare, då hade jag kunnat acceptera känslorna. Jag vet inte vad jag vill med något, allt ska hela tiden vara så komplicerat och jag orkar inte det. Skulle helst av allt bara vilja att man gjorde som man kände och sedan blir det som det blir, men det går ju inte.



"Med handlingar kommer konsekvenser".