Livet som mamma

Idag vaknade jag runt ett, iofs vaknade jag flera gånger innan men tvingade mig själv att somna om hela tiden. När man väl är ledig ska man ju sova, det tycker iaf jag. Iaf, vid ett gick jag upp, möts av grinighet, går och duschar, någon har bestämt sig för att ändra alla mina planer för sitt eget syfte, jag blir förbannad. Men jag bestämer mig ändå för att försöka göra det bästa utav situationen och bara ler, han går och kvar blir jag, klockan hinner bli två. Jag skulle hämta en byrå hos Malin klockan två, då hon skulle iväg och träna efter och inte skulle hinna senare än iaf tre, men just idag klockan två skulle leifab gubbar komma och kolla på tv-boxen som det är något fel på och givetvis var det jag som var tvungen att stanna och vänta på dom fast jag hade andra planer, men det bryr sig ingen om. Jag började bli smått frustrerad då klockan närmade sig halv tre och de fortfarande inte dykt upp, men rätt som det är plingar de på dörren och dom stannade inte mer än 2 min då det bara behövs en kod som vi skulle få i morgon, skönt. Så jag snabbar mig, ringer morfar och ber honom komma med en gång så vi kan hämta den där byrån och givetvis (snäll som han är) kommer han med en gång. Så trots all skit fick jag hit byrån idag och det känns jätte skönt, dock är jag på skithumör ändå. Varför ska allt vara på dina villkor hela tiden och varför ska jag alltid anpassa mig och ändra mina planer efter dig? Eh, orkar inte. Det är väl så, allt kan inte vara bra hela tiden.

Efter allt detta gick jag iaf och köpte hårfärg och lite energidricka och hjälpte mormor med lite ärenden. Så en del har jag fått gjort idag och nu sitter jag här igen. Väntar på Sandra, ska åka hem till henne, behöver det tror jag.


it all seemed perfect