Livet som mamma

Då kom man precis hem från mormor och morfar, har vart där några timmar. Trodde ju att jag skulle dit och tvätta de sista, men så har man ju en underbart söt mormor som redan börjat att göra det för mig, så jag slapp. Bara att åka dit i morgon och hämta det, sjukt snällt. Det har hänt något med dom sedan jag "flyttat", eller vad man ska kalla det, dom är alltid överlyckliga för att se mig och hur hjälpsamma som helst. Istället ställde jag mig och vek ihop all tvätt från igår, som sagt det var ju inte lite och det tog sin lilla tid. Efter det var jag social med mormor och morfar en bra stund innan D fick komma och hämta mig. Vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord och på något konstigt sätt så känns det skönt att bara sitta ner och prata med dom, innan när man alltid var hemma orkade man knappt säga hej liksom. Det är konstigt det där, hur saker och ting förändras och hur allt blivit så mycket lättare med tiden. Märker verkligen själv hur självtändig jag blivit och hur mycket jag uppskattar min familj. Man ser saker från ett helt annat perspektiv nu, än vad man gjorde då. Sedan så har ju det också både sina för och nackdelar, men det är ju som med allt annat.

Över till något annat, kylan, det är som knivar i hela kroppen när man går utanför dörren. Jag och Malin gick på promenad förut och jag bara kände hur ont det gjorde i hela kroppen, fruktansvärt. Man kanske inte ska klaga då de som bor i norrland till exempel har det dubbelt så kallt, om inte mer, men är man inte van så blir det jobbigt. Hoppas det går över till vår inom kort tid, fast det kan man väl bara drömma om.


Time changes everything