aldrig ska jag glömma
Nu sitter jag här, dricker mitt kaffe och har precis gjort mig klar för att åka till praktiken. Bussen går om ca 50 min så jag är ute i väldigt god tid idag. Tänkte jag kunde passa på att uppdatera lite här under tiden då, för det har ju vart lite si sådär med det, men jag har inte haft något att skriva. (Well, iaf inget som kan skrivas här)
Har funderat väldigt mycket på sak, hur människor kan förändras på bara några sekunder i princip, okej kanske inte sekunder men ändå, det är ganska sjukt. Både till det bättre och till det sämre, jag har fått skåda båda delar nu under bara en kort period, dock 2 olika människor men ändå. Det känns ganska konstigt i och med att man inte är beredd på det och man tror att man känner en person, så visar det sig sedan att det inte alls är så som man trott. Konstigt det dära!
Just nu är mitt liv lite av ett kaos som börjar trassla upp sig, det känns skönt. Jag har många människor omkring mig att tacka för detta, att ni alltid ställer upp, finns där för mig och hjälper mig på traven. Telefonsamtal, sms och umgänge, utan er klarar jag mig inte.
Det kommer alltid vara upp och ner i livet, det är väl något man får leva med. man blir sårad, man sårar själv och man mår dåligt över båda delarna. Men som en person sa till mig en gång, det kanske låter hårt, men så sant, "Du kommer över det". Hur jobbigt det än var att höra det och hur mycket man än tror att man inte kommer övet det, så gör man det. Om inte själv, så med hjälp från sina nära och kära.
Eh, fan vad djup jag blev plötsligt. Nu ska jag sluta skriva innan det blir en hel roman här, haha.
Praktik som sagt, det suger. Jag trivs på stället, men bara själva grejen är kass, men nu är det bara en vecka kvar och det känns otroligt skönt faktiskt.
Nu ska jag dra! Puss
aldrig ska jag glömma, hur underbar du är
