Livet som mamma

Jag har bara legat i soffan och slappat ända sedan jag kom hem från jobbet tidigare, det har vart otroligt skönt. Har passat på att tänka över ett och annat också, det behövdes.

Varför ska lyckan tas ifrån mig nu? Jag kanske inte förtjänar den, men jag behöver den.

Har funderat väldigt mycket på en sak, så fort man äntligen mår bra och det inte är massa skit eller problem, så kommer det alltid nya. Det är så typsikt och det är så otroligt konstigt också. Kan man inte bara glädjas åt varandra någon gång? Det verkar faktiskt inte så. Många gånger är det kanske befogat och man kanske behöver en knäpp på näsan för att komma i rätt riktning, men inte alltid.

Eh, jag vet inte! Det kommer som det kommer och det blir som det blir. "Glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya" Inte sant?