Livet som mamma

Då var man hemma igen, precis käkat en pizza och jag kan ju säga att magen inte mådde så bra av den. Fast å andra sidan är det slut med detta efter nyår, ingen mer skit mat, inte massa godis och chips och sånt skit, nytt sundare liv.

Jag har iaf fått fixat allt nu, spriten, ciggaretterna, kläderna osv. Malin har fixat maten och det, så nu är vi på gång. Börjar bli riktigt pepp nu faktiskt, känns bra.

Var hemma förut, skulle blivit en snabbis bara så jag kunde hämta mina kläder och en få i mig en snabb kopp kaffe, men så kom vi igång och prata och tiden rusa iväg, så det blev 3 timmar istället. Kan säga att det var jätte trevligt, morfar, bror, D och jag hade ett långt trevligt kaffe-rep där. Morfar är så söt, vi satt och snacka och så kom vi in på det här med att jag aldrig är hemma längre och knappt Andres heller och visst saknar han oss. Han blev så rörd att vi bara kom hem och hälsa på lite och tog oss tid att sitta och snacka, det gör mig lycklig att göra morfar lyckllig. För som livet ser ut är det ju alltid morfar som vart min förebild, min stora idol och mitt allt. Han har uppfostrat mig och gett mig allt jag någonsin behövt genom alla dessa år, jag älskar min morfar mer än något annat. Självklart har han blivit trött på mig ibland och viseversa men det stoppar oss inte och har aldrig gjort. Man kan inte undgå att det är tomt när man "flyttat", ingen som tjötar på en om allt och inget osv. Som morfar sa "Jag saknar dig så mycket Alexandra, nu har jag ju ingen att städa upp efter och jag har ingen att tjata på längre, det är tomt utan dig".
Ja säga vad man vill, men familjen är ändå det bästa man har och någonsin kommer få!


Det finns inga ord för vad jag känner, det är obeskrivligt