Livet som mamma

Efter mer än två fantastiska år tillsammans, så valde Robin att ta en annan väg i livet, utan mig. Det känns riktigt tufft och jag kan nog fortfarande inte fatta det, vi skulle ju leva tillsammans, jag&han. Jag har nu tvingats säga hejdå till något som jag trodde skulle bli vår framtid och varje gång jag ser mig omkring så påminns jag om allt vi någonsin drömde om, tillsammans.

Jag vet inte vilket som är värst, att jag inte var den rätta för dig eller att jag aldrig mer ska få vakna upp bredvid dig på morgonen? Jag inser i skrivandets stund att detta kommer ta lång tid att smälta, men jag måste vara stark för Lovisas skull. Jag kommer alltid se dig i henne, bli påmind om allt vi en gång hade. Fast om ett tag kommer det förmodligen inte skära så förbaskat mycket i hjärtat, som det gör nu.

Det som gör allra mest är att du var den rätta för mig, jag var så säker på att det var dig jag skulle spendera resten utav mitt liv med. Du var "mitt livs kärlek" och jag kunde inte se något annat än en framtid tillsammans med dig. Men att du inte känner samma sak, får min mage att vända sig ut och in.

Under dessa år tillsammans med dig har du kommit att bli min bästa vän. Det har vart du som alltid torkat mina tårar, funnits vid min sida i alla lägen och alltid älskat mig trots mina fel och brister, vad gör jag utan dig? Jag måste lära mig att leva ett liv utan, jag kommer att göra det, men det kommer att ta tid.



Jag vet egentligen inte ens varför jag skriver detta här, men någon gång måste jag ventilera detta. Om dryga 2 veckor packar jag ner mitt liv som är här och börjar om på nytt, tillsammans med Lovisa.

Det känns sjukt att jag ska packa ner mitt liv, vår dröm och bara lämna allt detta bakom mig. Att hatet mot dessa flyttkartonger kan bli så stort, jag VILL INTE.


What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone